2019-12-04 Lena Eskilsson:Kvinnlig rösträtt: Kvinnorörelsens långa väg mot frihet, jämlikhet och systerskap

Den 4 december 2019 ägde den efterlängtade föreläsningen om Kvinnors Rösträtt  av Lena Eskilsson, Umeå Universitet, äntligen rum. I år är det ju precis 100 år sedan denna avgörande reform om allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män infördes i Sverige, pinsamt nog sist av de nordiska länderna. Finland låg före de andra, 1906. Andra länder i världen var ännu tidigare, Nya Zeeland, först av alla 1893. Vid det första riksdagsvalet, 1921, kom fem kvinnor in i riksdagen.

Vägen dit hade varit både lång och svår. Under upplysningstiden, på 1700-talet, diskuterades i och för sig kvinnans roll, men då bara ogifta kvinnors, eftersom de gifta kvinnorna självklart stod under makens målsmannaskap. Den gifta kvinnan skulle inte bli myndig förrän 1921 i Sverige! Fransyskan Marie Gouze 1748-1793, deltog med liv och lust i den Franska Revolutionen 1789 och skrev en Deklaration om Kvinnans Rättigheter. Varpå hon arkebuserades av revolutionärerna (som stred under budskapet: Frihet, jämlikhet och broderskap)! Med Napoleons Code Civil, i början på 1800-talet, stadfästes så patriarkatet för lång tid framåt.

Liberalismens grundare, den engelske filosofen John Stuart Mill (och hans hustru Harriet Taylor) skrev 1869: Förtrycket av kvinnorna, om kvinnans underordnade ställning, ett verk som tände kvinnorörelsen i världen. I Sverige fick Fredrika Bremer och hennes böcker stor betydelse. Sedermera bildades Fredrika Bremersällskapet, med sin omistliga tidning Hertha.

Men även vägen efter rösträttssegern blev lång, kvinnorna i politiken förblev väldigt få och striden är inte slut än idag. Lena Eskilssons egen doktorsavhandling Drömmen om kamratsamhället. Kvinnliga medborgarskolan på Fogelsta 1925-35 behandlar de första åren på denna viktiga institution som grundades av Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Elin Wägner, Kerstin Hesselgren och Honorine Hermelin. Där bedrevs en intensiv skolning i medborgarskap för kvinnor.

Den underbart detaljrika föreläsningen avslutades med en genomgång av senare frågor som likalönskampen, abortfrågan, kvinnojourproblemen, metoorörelsen m.m. som visar att mycket ännu återstår att lösa innan vi kan tala om verklig jämställdhet.

Hervor Sjödin

2019-11-27 Lars Erik Edlund: Våra språk – nycklar till historia och kultur

Den 27 november 2019 sorlade det ovanligt högljutt och förväntansfullt i den fullsatta Missionskyrkan i Sollefteå.  Ordförande Christer Persson hade svårt att få så pass tyst på den stora skaran av ”elever” – han jämförde sig med sin hustru som brukade ha högst 25 att hyssja ner – att han kunde välkomna dagens föreläsare, eminente Umeåprofessorn Lars-Erik Edlund, som skulle tala över ämnet Våra språk – nycklar till historia och kultur.

”Vi är på väg in i kunskapssamhället” brukar vi säga och syftar då på de enorma tekniska landvinningar vi börjar nyttja alltmer i vår vardagligaste vardag. Men Lars-Erik Edlund vände på frågan: ”Hur många kunskapssamhällen är vi på väg bort ifrån?” Han visade på ett antal exempel ur dialekternas ordförråd, termer från ett äldre kunskapssamhälle. Vi vet alla att språkkunskaper är nyckeln till kommunikation och förståelse människor emellan. I dialekterna, som nu är på väg att försvinna in i glömskan, finner vi ett enormt antal ord, med oerhört exakta betydelser. I Norrbotten finns till exempel cirka 200 ord (inklusive alla sammansättningar) för olika typer av sank mark, som berättar i detalj om just en viss markytas beskaffenhet.

Frans Bergvall, hembygdsforskare i Edsele visade på skillnaden på orden tall och fura, som för de flesta av oss är synonymer. Han kunde ange minst åtta olika ord för en fura.

Vi tänker inte längre på att Sveriges näst största ”bifurkationsö” ligger här i Ångermanland. Ortnamnet ”Ön” beror på att orten ligger på en ”ö” mellan Vängelälvens, Fjällsjöälvens, Ångermanälvens och Faxälvens bifurkationer.

I våra dialekter hittar vi ofta långa sammansättningar, även i ortnamn, Kallkällmyrgrubben i Vilhelmina t.ex. För att inte tala om prefixet o-, som enligt Birger Norman även kan sättas framför prepositionen i: ”knappen är oi”. ”Han ha okomme.” Betyder han är inte här ännu.

De dialektala orden och uttrycken ger djupa inblickar i folklig ordbildning. Mycket finns fortfarande att uppteckna. Men det brådskar. En givande frågestund fick avsluta denna tänkvärda föreläsning.

Hervor Sjödin

2019-10-23 Inez Abrahamsson: ”Skicka en bild på nån med spark”

Den 23 oktober var Missionskyrkan i Sollefteå fullsatt. Inget att undra över. Dagens föreläsare var Inez Abrahamzon, rektor i Vilhelmina, före detta TV-reporter, som en gång blev den första kvinnan att leda organisationerna Hela Sverige ska leva och Hela Norden ska leva och som var projektledare och initiativtagare för Europas första gemensamma Landsbygdsriksdag.

Skicka en bild på nån med spark löd rubriken på föreläsningen. Den uppmaningen hade Inez fått från SVT, när hon arbetade som journalist i Västerbotten och en av dessa regelmässiga debatter om bensinprishöjning plötsligt var på agendan igen. En underbart ironisk, fördomsfull och i sin enkelhet skön sammanfattning av det sydligare Sveriges syn på oss norrländska glesbygdsbor. ”Utan EU-stöd försvinner Vilhelmina” var huvudbudskapet i DN. Med en bild av två kvinnor på en spark.

Faktum är ju att all viktig produktion i landet pågår utanför storstäderna. Inte minst i Norrland. Vi står för elen, skogen, malmen och en hel del annat livsviktigt för hela landet Sverige. Men vi har de högsta skatterna och de som tar vinsten skattar inte hos oss. Däremot lägger man ner den grundläggande servicen på område efter område: skolor, vård, omsorg, väghållning etc. Vi är ju så få, eller som Inez sade: Förr mätte man skallar, nu räknar man dem.

Det finns ett inlandsuppror, som Inez Abrahamzon givetvis startat, inlandsupproret.se är adressen.  Inlandsupproret kräver bland annat att vinster från naturresurser går tillbaka till våra landsbygder och att Landsbygdskommitténs 75 punkter, som alla riksdagspartier enats om, sätts i verket. Vi  måste få resten av Sverige att förstå att vi är närande, inte tärande. Vi måste vända på frågan: har vi råd med en levande landsbygd? Har vi råd med en fortsatt urbanisering? Har vi råd att inte ha en levande landsbygd? En mycket intressant frågestund avslutade en tankeväckande föreläsning.

Hervor Sjödin

2019-10-09 Lars Ilshammar: Demokratins genombrott: människor som formade 1900-talet.

Vid säsongens första föreläsning stod en genuin Sollefteåson i talarstolen: Filosofie doktor Lars Ilshammar, biträdande riksbibliotekarie vid Kungliga Biblioteket, historiker, välkänd IT-debattör med en bakgrund som journalist på bl.a. tidningen Nya Norrland. Författare, tillsammans med Håkan Bengtsson, till boken Demokratins genombrott: människor som formade 1900-talet.

Demokratins genombrott så löd också rubriken. Föreläsningens allra första bild var ett tankeväckande foto från Gustav Adolfs torg i Stockholm, taget den 5 juni 1917 av den legendariske fotografen Axel Malmström. Man ser mängder av beridna och beväpnade poliser som förefaller gå till attack mot civila personer. I centrum en suddig person, som försöker skydda sig. Det visar sig vara Hjalmar Branting. Tidningen Social-Demokraten publicerade den 6 juni bilden med rubriken: ”Stockholmskosackernas vilda framfart”.

Detta år 1917 var verkligen oerhört dramatiskt. Första världskriget var inne på sitt tredje år, i Ryssland hade tsaren störtats i februarirevolutionen och revolutionens lavin hade kommit i rullning, i Sverige rådde matbrist, på sina håll hungersnöd, hungermarschen från Kramfors till Nyland 26 april samma år hade gett eko i hela landet, den 1 maj  i Härnösand hade ett stort fritagningsförsök (10000 personer) gjorts för att befria den tidigare dödsdömde Amaltheaattentatorn Anton Nilsson, kampen för rösträtt och allmän demokrati hade nått sin höjdpunkt. Hela samhällsystemet stod och vägde, skulle det bli revolution? Republik? Inbördeskrig? Protesterna kanaliserades – typiskt svenskt! – i en kommitté. Den stora kompromiss man slutligen enades om blev alltså demokratins genombrott, lika och allmän rösträtt för alla. År 1921 hölls de första valen till andra kammaren där även kvinnor deltog. Sverige, denna fattiga avkrok, långt upp i norr, var det sista av de nordiska länderna att ta det steget.

Men vägen dit hade varit lång. Vi fick en svindlande resa genom 1800-talets och det tidiga 1900-talets Sverige, den industriella, tekniska, sociala revolution som omskapade hela samhället, från det Fattigsverige som en miljon svenskar såg sig tvungna att utvandra ifrån, till Per Albin Hanssons folkhem. En helt strålande kavalkad av bilder och citat gav djup och känsla till historien. En intressant frågestund avrundade eftermiddagen.

Hervor Sjödin

2019-06-05 Medlemsaktivitet, besök Nationalmuseum norr, Jamtli, Östersund

Varje termin erbjuder senioruniversitetet sollefteåborna fyra föreläsningar. Därutöver arrangeras en medlemssammankomst. Ofta består denna av en utfärd med inkluderat studiebesök. Så ock denna termin. 5:e juni begav sig 56 medlemmar – anförda av Bertil Sundqvist – till Jamtli i Östersund.

Efter lunch gavs tillfälle att ta del av de omfattande permanenta utställningarna. Primärt mål för utfärden var dock utställningen ”Från gryning till skymning – nordisk konst kring sekelskiftet 1900”. Den visas vid Nationalmuseums enhet inom Jamtli.

Under senare delen av 1800-talet präglades utbildningen vid Konstakademien av långsamhet. Motiven hämtades från historiska händelser. Porträtt av berömda personer var legio. Färgerna hölls dova. De som ville opponera mot de rådande förhållandena – vilka senare kom att bilda konstnärsförbundet – sökte pengastipendier från Konstakademien. Med dessa på fickan begav de sig främst till Paris där andra motiv och färgskalor härskade. Måleriet bar en symbolisk prägel samt skildrade ofta landskap i skira färger. När konstnärerna efter några år återvände till Sverige förde de med sig sina intryck och påverkade måleriet och konstinstitutionerna hemmavid. När en tid förlupit började åter nya målare visa sina alster. Många verk skildrade landskap men nu hade de mörkare färgerna återvänt. Cykeln beskrevs genom att namn som Richard Berg, Elsa Beskow,  Paul Gauguin, Anders Zorn, Bruno Liljefors och Gustaf Fjaestad nämndes.

Senioruniversitetets sommarlov har begynt!

Christer Persson

2019-05-22 Ulf Beijbom: Vilhelm Moberg, Småland och Amerika

Den 22 maj fick en fulltalig publik avnjuta terminens sista föreläsning. Professor emeritus Ulf Beijbom, student i Sollefteå, historiestuderande i Uppsala, därefter Växjöbo, ständig sekreterare i Vilhelm Moberg-sällskapet, berättade om Vilhelm Moberg, Småland och Amerika. Vilhelm Moberg, en av Sveriges mest produktiva författare, utsågs vid millenieskiftet till århundradets störste svenske författare och hans verk Utvandrarserien till århundradets litterära berättelse.

Ulf Beijbom disputerade 1972 på avhandlingen ”Swedes in Chicago”. Då arbetade han sedan några år på Svenska Emigrantinstitutet i Utvandrarnas Hus i Växjö. Det var oundvikligt att hans och Vilhelm Mobergs vägar skulle korsas. Men inledningen på deras bekantskap blev allt annat än lyckosam. Vilhelm Moberg kände sig orättvist behandlad av historikerna av facket, som kritiserat hans verk ”Min svenska historia”, för bristande källkritik. Han vägrade att ta Ulf Beijbom i hand. Han tyckte att det var vansinnigt att anställa ”en dyr historiker från Uppsala” (Ulf Beijbom), man kunde hellre ha anställt en vaktmästare för att sköta arbetet! Dock fick Moberg en helt annan inställning, när han upptäckte att Beijbom var en baddare till badare!

Vilhelm Moberg var totalt ”ohändig” (opraktisk), men visade mycket tidigt sin enorma kapacitet att skriva. Han är en landsbygdens, knektarnas, jordbrukarnas författare. Men han tänkte självständigt. Han var soldatson, men blev pacifist. Modern Ida, som var den person han beundrade mest i världen, var djupt troende, men han blev ateist. Han skaffade sig många fiender, bland annat inom kyrkan, som ville bannlysa Utvandrarna för skildringen av 1800-talets prästerskap.

”När jag inte kan skriva längre, hoppas jag kunna förflytta mig dit, där ingen kan nå mig längre” sade Vilhelm Moberg. I augusti 1973 var det dags. Vilhelm Moberg simmade ut i havet. Skrivandet var över. Han blev 75 år.

För den som vill veta mer om Vilhelm Moberg rekommenderade Ulf Beijbom biografin ”Mannen i skogen” av Jens Liljestrand. En mycket välfunnen titel: ”I skogen klappar fattigdomens hjärta” sade Vilhelm Moberg själv.

Ulf Beijbom, en av få ännu levande, som har personliga minnen av Vilhelm Moberg, var en underbart engagerande och kunnig föreläsare, som vi gärna bjuder in igen!

Hervor Sjödin

2019-04-10 Mathilda Lindgren: Fredsforskningens fronter: Från väpnade konflikter till positiv fred.

Den 10 april gästades SiS av Mathilda Lindgren, Fil. Dr. i Freds- och konfliktforskning, disputerad vid Uppsala Universitet 2016 med avhandlingen Peacemaking Up Close, med förföriskt vackert regnbågsfärgat omslag. Med oemotståndlig optimism och förtröstan hade hon gett sin föreläsning rubriken: Fredsforskningens fronter: Från väpnade konflikter till positiv fred.

Kan man verkligen våga hysa optimism på detta område? Ja! Konflikterna i världen må vara många och svårlösta, men de minskar stadigt. Inom all forskning måste man definiera vad man talar om. Det finns kusliga definitioner inom den här forskningen. Begreppet ’väpnad konflikt’ innebär t.ex.för vissaatt strider ska ha krävt minst 25 dödsoffer. Under 2017kunde vi räkna till 49 aktiva konflikter i världen och 90 000 döda. Men sedan 2014 har konflikterna ändå minskat med 32%!

Fred förutsätter framför allt att det finns ett fritt informationsflöde, en rättvis fördelning av resurser, ett sunt affärsliv utan korruption, kort sagt en tillit mellan människor. Berövar man människor deras sociala identitet, språk, religion etc så har man genast skapat en konflikt. Idag känner vi inte till någon ’quick fix’, men vi kan sätta in medlare, som utrustar sig med piskor eller morötter för att få slut på våldet. Vissa sanningar finns dock: större jämställdhet ger mindre politiskt våld! Demokratiska nationer krigar inte. Ledarskapet är avgörande. En ledare kan skapa konflikt eller fred. Nyckeln till långsiktig utveckling är kärlek och frihet.

Mathilda Lindgren är bosatt i Sollefteå sedan två år och samarbetar med Annika Sundbom Åström, som utvecklar ledarskap. Utifrån Annikas ledarutvecklingsarbete, har Mathilda skrivit rapporten Det medvetna ansvarsfulla ledarskapet, vars engelska upplaga de ska släppa i FN i New York den 4 maj! Den svenska upplagan släpps i Sollefteå den 25 maj. Sollefteå ska visa vägen för resten av världen!

Hervor Sjödin

2019-03-20 Sverker Sörlin: Angår oss Antropocen – mänsklighetens tidsålder?

Det var den 20 mars, vårdagjämning, ljuvlig vårsol på den smältande snön. Då gästade professorn i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, Sverker Sörlin, Senioruniversitet i Sollefteå. Salen var lika full som vanligt, sorlet lika förväntansfullt. Men hur många visste verkligen vad ’antropocen’ betydde och när vetenskapen kommit fram till den beteckningen på vår nutid? Hur ofta hör vi att vi lever i antropocen? Ordet är bildat av grekiskans anthropos  ’människa’ och kainos ’ny’. Antropocen är benämningen på den geologiska epok, under vilken människan har påverkat jordens geologi, klimat, det vill säga från 1800-talets början (då vi började nyttja fossila bränslen i stor skala) och framåt. Redan under 1800-talet skapades ordet antropocen men det skulle dröja in till vår tid innan Paul Crutzen, nobelpristagare i kemi, vid en konferens år 2000 såg till att det etablerades för att ersätta begreppet ’holocen’, tiden efter istiden, då ’allt’ (’holo’ på grekiska) var nytt. När isen drog sig undan växte ett helt nytt landskap fram, inte minst tydligt i våra trakter där vi ser många spår av den ännu pågående landhöjningen. Men nu lever vi i antropocen.

Länge trodde man som Robert Millikan, nobelpristagare i fysik, som så sent som 1930 sade att inget som människan gör kan inverka på något så stort som jorden. ”Vi kan sova lugnt i vetskapen om att Skaparen har försett sitt verk med orubbliga beståndsdelar så att människan är oförmögen att vålla den (jorden) någon jättelik fysisk skada.”

Men under antropocen, framför allt från 1950-talet, är det människan som står för den största påverkan på jorden i dess långa historia. Ett antal suddiga grafer visade samma mönster: här startar utsläppen av föroreningar, kemikalier, växthusgaser, överutnyttjandet av naturresurser,  utrotningen av växt- och djurarter… Befolkningstillväxten, energiförbrukningen, nedsmutsningen accelererade på ett sätt som vi alla känner till. Ozonhålets tillväxt visade, om inte annat, hur fel Millikan faktiskt hade.

Efter en fantastisk föreläsning vandrade vi eftertänksamt ut igen. Solen hade gått i moln.

Hervor Sjödin

2019-02-13 Anneli Hamrin: Själens spegel? – Något om ögats funktion och dysfunktion

Onsdagen den 13 februari inträffade äntligen vårens första föreläsning! Salen var absolut knökfull och det gick knappt att få tyst på det förväntansfulla sorlet, när Barbro Fröst skulle hälsa sin gamla kollega och därtill dagens föredragshållare, ögonläkaren Annelie Hamrin, Sundsvall,  välkommen.

Ämnesrubriken löd: Själens spegel? Något om ögats funktion och dysfunktion. Den allra första bilden hon visade var ’Horus öga’, den fornegyptiska symbolen för vaksamhet och gudomligt skydd, som ofta återfinns på amuletter som ska skydda bäraren mot allt ont, t.ex.  det ’onda ögat’. En djupt tankeväckande symbolisk början!

Ögat är på ett sätt det viktigaste av våra sinnesorgan, eftersom synen kräver hela 65 % av hjärnans kapacitet.

I sin föreläsning tog Annelie Hamrin på ett underhållande, humoristiskt, pedagogiskt och skickligt sätt upp ögats och synens utveckling från våra många första årtusenden på savannen. Därefter beskrev hon ögats anatomi, som gjorde att åhörarna verkligen sedan kunde hänga med i analysen av olika ögonsjukdomar och deras problematik. Slutligen fick vi också en inblick i framtiden för ögonforskningen och behandlingsmetoderna.

Från behovet av att kunna se skarpt och långt under de långa strövtågen vid jakten på savannen har vi hamnat i en tidsålder då vuxna i genomsnitt sitter alldeles stilla timvis hela dagarna och stirrar in i en skärm eller ner i sina pappershögar. Redan våra treåringar använder dagligen internet. Det gör vi inte ostraffat. Vi blir helt enkelt närsynta. År 2050 kommer halva jordens befolkning att vara närsynt! Ögonsjukdomar som grå starr har man försökt operera, förmodligen utan större framgång, redan på faraonernas tid. Numera är det rutin och ger ett näst intill 100-procentigt bra resultat. Det är faktiskt världens vanligaste operation. Bara i Sverige görs årligen 100 000 starroperationer. Värre är det med glaukom (som tidigare kallades grön starr), makula (gula fläcken), näthinneavlossning och diabetes som allvarligt kan skada synförmågan. Viktigt är att försöka upptäcka symtomen i tid, eftersom man ofta kan sätta in medicin för att hejda ett förlopp, men förlorad syn kan inte ersättas. Goda råd är: bär solglasögon, ät frukt och grönsaker av många olika färger och RÖK INTE!

Hervor Sjödin